När man inte ska spara toppskottet på trädet.

Det är allmänt känt bland arborister att det kan vara fördelaktigt att genom beskärning uppmuntra utvecklingen av ett "toppskott" eller "apikal knopp". Anledningen till att detta görs är att toppskottet producerar stora mängder auxin, ett tillväxtreglerande hormon som bromsar nytillväxt längre ner i trädet. Det är Auxin som ger unga och halvmogna träd sin karaktäristiska form med lägre grenar
som inte konkurrerar med de som växer högre upp i kronan. Av dessa anledningar kan det vara lämplig att skapa ett toppskott.

Bilden nedan visar ett cirka 70 år gammalt äppelträd som står i Enskede. Toppskottet har sparats under den senaste beskärningen och jag förstår tanken bakom varför det har sparats men i det här fallet tjänar toppskottet inget syfte. Anledningen är att äldre träd som är på tillbakagång producerar mycket mindre auxin än yngre träd. Det produceras så lite auxin att det knappt har någon effekt.  Ännu viktigare är dock att den vertikala tillväxtfasen för detta träd är över för länge sedan och trädet har en etablerad form som bör underhållas och inte ändras. Vertikal tillväxt är sällan önskvärt i gamla äppelträd, och istället bör fokusen ligga på att bibehålla en tät krona på en mer kompakt och stabil trädstruktur.

Hur tidpunkten för årlig klippning av fruktträd kan fungera för att bättre bevara ett träds energireserver

En av anledningarna till att vattenskott på äppelträd brukar klippas på
våren är att detta är något som kan bidra till att trädets energireserver inte ska bortslösas i onödan. Bilden visar ett äppelträd i Ensked Gård som jag klipper varje år och beskärningen har alltid inneburit att de vattenskott som producerats föregående växtsäsong kortades ner.

Knopputslagg och produktion av blommorna utgör kanske de mest energikrävande processerna ett träd genomgår under året. Genom att skära bort majoriteten av vattenskotten innan blomningsperioden och löv utvecklingen sker så slippar trädet utförar dessa uppgifter på en betedligt större omfattning och energi sparas som ett resultat. Skulle klippningen ske tidigt på sommeren så skulle en omfattande del av trädets reserver redan ha satsas på att producera löv och blommor på ett skott som inte ska tjäna något syfte under resten av växtsäsongen.

Kaukasisk vingnöt i Enskede

Den kaukasiska vingnöten (Pterokarya fraxinifolia) är ett träd som släpper sina blad årligen och ursprungligen kommer från området kring Kaukasus. I Europa är de relativt vanliga men i Stockholmstrakten är det inte ofta man stöter på dom. Vingnöten är ganska enkel att känna igen genom sitt speciella utseénde. Den är inte nära besläktad till valnötsträdet men bladen liknar varandra genom att de har långa samansatta blad.Trädet har långa, hängande frökapslar som ofta är över 50 cm och blommar mellan april och juni.I mogen ålder får den kaukasiska vingnöten ofta en bred, avrundad kronform till skillnad från en mer pyramidformad kronform som är vanlig hos yngre individer. Trädet blir sällan högre än 15 meter.

Arborister rekomenderar förmodligen bara plantering av vingnöten vid speciella omständigheter, den passar bra i södra Sverige men att plantera den mycket längre norrut än Stockholm är inte rekomendabelt. Vingnötens naturliga utbredning är ofta låglänta dalar med lerjordar så fuktiga marker är normalt inget problem. Markpackning är ett relativt litet problem vilket är en stor fördel och kan göra trädet passande som gatuträd i stadsmiljö. Den kaukasiska vingnöten har problem med för skuggiga platser och planteras därmed ofta fritt stående i parker och öppna landskap. Vingnötens trä är av låg kvalitet och svagheter och problem i kronan är vanligt förekommande. Återkommande beskärning kan minska en del problem men arborister bör vara medvetna om att trädet kan ställa till en del oreda genom att det ofta släpper blad under hela växtsesången.

Ek beskärning för sol och stabilitet

Kunder är ofta angelägna om att specificera exakt hur mycket de vill ha borttaget från ett träd i termer av meter som tas från hela kronans omkrets. Även om detta kan låta praktiskt är en reduktion av hela trädkronan ofta inte det bästa alternativet eftersom det vanligtvis innebär att man tar bort en betydande mängd lövverk och därigenom tömmer trädets energireserver. Ibland kan det finnas ett bättre alternativ.

När det gäller den här stora eken hade vissa delar av kronan vuxit ifrån de omkringvarande krondelarna. Kunden ville att vi skulle beskära trädet för att ge mer ljus åt byggnaden direkt bakom det. Strukturell integritet var också någonting att tänka på, eftersom trädet låg nära ett hus och direkt ovanför ett växthus. Jag bedömde att det bästa alternativet var att klättra i trädet och beskära tillbaka de delar av kronan som hade blivit dominanta i förhållande till  den omgivande kronan. Resultatet blev en mer avrundad och stabil kronstruktur som bättre klarade av mekaniska påfrestningar som utövas av vind, snö och regn. Dessa förändringar kommer förhoppningsvis visa sig att vara långvariga.

Här har vi några före och efterbilder.

Blå Atlasceder i Stockholm

Planteringsmöjligheterna har förändrats till följd av mildare vintrar i Scandinavien på senare år. Träd som ansetts vara mindre bra val på grund av hårda vinterförhållanden kan nu vara ett möjligt alternativ, åtminstone värda att ta risken att plantera. Blå Atlasceder, Cedrus (Glauca Gruppen) 'atlantica' är relativt ovanliga i Stockholmstrakten men har blivit vanligare och planteras rent av som gatuträd.

Trädet kommer från början från Nordafrikas bergstrakter där vintrarna är hårda men inte riktigt lika kalla som i Skandinavien. Blå Atlasceder är relativt härdigt och kan klara vintertemperaturer ner till ca -23 grader, dessutom är trädet ett av de mest toleranta Cederträden vid torka vilket i sig gör trädet lämpligt i stadsmiljö.

Arborister bör vara medvetna om att trädet trots sin i ungdomen koniska form senare utvecklar en relativt plan topp och långa grenar i mer mogen ålder.Långa, tunga grenar kan behöva reduceras då de kan bli känsliga för snöbrott. Vanlig formbeskärning kan vara en bra idé under de första åren efter plantering då många lågt växande grenar med tiden blir kraftigt beskuggade och bara ett fåtal bör ges möjlighet att utvecklas till del av trädkronan. Atlasceder planterad i Kärrtorp, Stockholm. Jag har också inkluderat ett fullvuxet träd.

Varför klipper man äppelträd på våren

Tidsramen för beskärning av äppelträd varierar beroende på klimatet. I relativt svala, tempererade klimat som de som finns i Skandinavien är det kanske bäst att mer drastisk beskärning skjuts upp tills vädret är lite varmare. Detta beror på att några av de vanligaste sjukdomarna som påverkar äppelträd, liksom andra fruktträd, sprids lättast under svalare, våtare förhållanden där ytvatten dröjer kvar i flera veckor. Klippning av välskötta äppelträd som har anpassats till regelbundna årliga beskärningar kan dock börja på sen på vintern eller tidigt på våren innan den årliga tillväxtcykeln börjar.

Beskärning som sker tidigt på året anses som fördelaktig för fruktproduktion, både vad gäller kvalitet och kvantitet. Att ta bort delar av trädet som är mindre benägna att bära frukt, såsom unga vattenskott och äldre mer trånga grenar som inte får mycket ljus kommer att innebära att trädet kan få store utvecklings potential på de platser som sannolikt kommer att producera större  frukt kvantiteter. Dessa kommer främst att vara yngre, mer kraftfulla sidogrenar som får mycket sol. Dessutom är det också en bra idé att vattenskott från föregående tillväxtår tas bort innan de blir för stora och kanske skapar potentiella problem. 

På ett teoretiskt sett finns det ingen anledning till att denna typ av beskärning inte kan utföras tidigare under den vilande säsongen, men det rekommenderas inte alltid i kallare klimater på grund av ökad risk för skador orsakad av beskärningsverktyg vid skärning i minusgrader. Nyskuren trä kan också vara mottaglig för frostskador.

Tujahäck i Trångsund

Att hålla din häck ren från invasiva arter är förstås viktigt. En bra allmän regel är samtidigt att du aldrig ska beskära bortom den sista gröna delen av etablerad häck, eftersom gammalt trä inte kommer att producera några nya skott.

Att barrhäckar är känsligare än lövhäckar är välkänt. Den skadade del som du ser på bilden här, skuggades under ett antal år av en liten tall som fått utvecklas bland Thuja-själkarna. Resultatet är mycket likt hur det kan se ut efter alltför hård beskärning.

Större märgborren i Nynäshamn

Det har varit mycket publicitet kring de senaste angreppen av granbarkborre (Ips typographus) i hela Sverige. Som resultat känner många nu själva igen symtomen av den här skalbaggen utan att behöva hjälp av en expert. Många kan också ha lagt märke till att andra trädslag ibland uppvisar liknande symptom. Orsaken är att andra typer av skalbaggar har en liknande livscykel och har specialiserat sig på att kolonisera träd på ungefär samma sätt. Ett exempel är Större märgborren (Tomicus piniperda).

Större märgborren lever i områden med tempererat klimat och är vanligt förekommande i norra Europa. Deras ägg läggs i ett antal olika trädslag, av vilka tall är den vanligaste. Det är nästan uteslutande döda eller döende träd som angrips och omkullfallna träd är särskilt populära. Eftersom levande träd sällan påverkas är denna skadegörare mycket mer av ett bekymmer för skognäringen som vill skydda virkesupplag än det är för arborister. Virkesupplag angrips tidigt på våren och de nykläckta skalbaggarna lämnar virket i början av juli.

Detta exemplar hittade jag medan jag var ute och fällde träd söder om Stockholms. Observera den blå / grå färgen på trädets  ved (en följd av en parasitär svamp som överförs av skalbaggen), samt spår som inte skiljer sig särskilt mycket från de som lämnas av Granbarkborren.

Beskärning av träd som är känsliga för snöbelastning

Man har lagt märke till att friska träd utvecklas till vissa former för att minska belastningen av både regn och snö. 

Olika trädarter blir unikt strömlinjeformade. Strömlinjeformade träd är mycket vanliga i Nordeuropa och anledningen till denna typ av utveckling är att en sådan form är optimal för att hantera regn, liksom snöbelastningar uppifrån. 

Träd som är särskilt känsliga för snöbelastning i grenändarna såsom tall, utvecklar en tydlig strömlinjeform när grenarna blir tunga. En snabb titt på ett "strömlinjeformat" träd belastat av snö kan ge ledtrådar om behovet av framtida beskärningsarbete. De delar av trädet som behöver reduceras är naturligtvis de som sticker ut utanför den föreskrivna "strömlinjeformen". De blir särskilt känsliga för brott till följd av både snö och vind eftersom de inte ingår i den naturligt skyddande form trädet får till följd av belastningen. 

Här är två exempel på Skogstall där en är mer utsatt än den andra för snö och vind.

Ek makeover

En villaägare i Huddinge ringde för att få hjälp med sin ek som vuxit sig alltför stor. Den skymde solen i stora delar av trädgården och grenarna sträckte ut sig över parkeringsplatserna med skräp och smutsiga bilar till följd. Han trodde att trädet kanske måste fällas för att lösa problemen, men efter besiktning och rådgivning kom vi överens om att reducera ekens krona istället. Trädet blev drygt en meter mindre hela vägen runt, samtidigt som vi gav det en symmetriskt, balanserad form. Så numera kan vår villaägare både sola och hålla bilen ren - och samtidigt fortsätta njuta av sin fina gamla ek, i nytt vackert skick :)

Exotiskt i svenska trädgårdar

Något som förgyller vardagen när vi är ute och jobbar i våra kunders trädgårdar är alla trädarter vi träffar på från alla möjliga delar av världen. Manchurisk valnöt (Juglans mandshurica) är ett uttrycksfullt och tåligt träd vars naturliga intervall sträcker sig över Korea, Kina och delar av östra Ryssland. Det kan överleva i mycket kalla temperaturer och klarar sig även bra i Stockholm! Trädet producerar "sammansatta blad" likt askträdets, fast mycket längre. Ett exotiskt bidrag till en svensk trädgård - som också går att hitta hos svenska trädgårdshandlare.

Har du något exotiskt i din trädgård?

Äppelträd makeover

I våras besökte vi en familj som ville få sina fem äppelträd beskurna till en mer hanterlig storlek. Dels ville de ha lägre träd med lättare tillgång till frukten, dels ville de själva kunna sköta det löpande underhållet framöver.

Då denna typ av beskärning är omfattande och vissa vanliga trädsjukdomar lättast kan få fäste under blöta förhållanden, rekommenderade vi kunden att vänta till den torrare sommarperioden. Dessutom skjuter äppelträd färre vattenskott om beskärningen görs när hela trädets lövverk slagit ut. Vattenskott är en negativ reaktion på kraftig beskärning. De bär sällan frukt och kan förstöra trädets form.

Vi ser hellre friska träd och glada kunder än att skynda på. Nu är det sommar och familjen har fått sina äppelträd beskurna.

Granbarkborren

Granbarkborren är ett välkänt träskadedjur som ofta angriper och i värsta fall dödar granar i hela Europa. Svärmningar av granbarkborrar har blivit allt vanligare i Stockholmsområdet och skärgården där ett stort antal träd har påverkats de senaste åren.

En tomtägare bosatt i sydöstra Stockholm ringde mig efter en storm och frågade om jag kunde fälla en stor död gran. Den hade fallit över tomtgränsen och hamnat över ett annat träd invid en gäststuga. Sektionsbeskärning var säkraste metoden att ta bort trädet för att minska risken att skada det lilla huset bara några meter från det hängande trädet. 

När jobbet var klart och trädet låg uppsågat på marken var det uppenbart att det var ett angrepp av granbarkborren som skadat trädet. I det här fallet hade trädet dött redan för några år sedan, men stått kvar tills det blåst omkull av stormen. Hålen i trädets stam avslöjade att det var granbarkborren som låg bakom skadan. Där hade insekterna svärmat ut efter angreppet. När jag senare sågade i stammen upptäckte jag dessutom blå fläckar under träytan, orsakade av en svampart som sprids i samband med just granbarkborren. 

Angrepp av granbarkborre leder inte alltid till att trädet dör, även om chansen att trädet ska överleva inte är särskilt stor. De flesta träd dör några månader efter att de första symptomen börjat visa sig. Det är svärmens intensiteten som avgör hur många träd i ett område som dör, men det finns mycket man kan göra för att skydda träden. Genom att ta bort angripna och döda träd kan man bryta insektens livscykel och därmed även smittspridningen. 

Fjällig Tofsskivling

Den här björkens allmänna vitalitet såg relativt bra ut vid besiktningen. Den hade överlevt sommartorkan som drabbade många av Stockholms björkar 2018. Men det fanns två orsaker till oro: Inonotus Obliquus och Pholiota Squarrosa. Den sistnämnda är en trädparasit som jag sällan ser i Stockholmsregionen.

Parasiten fjällig tofsskivling (Pholiota Squarrosa) är en svamp som oftare angriper asken. Den kan emellertid leva på en mängd trädarter. Förruttnelsen sker i stammens innersta kärna: i det som kallas för i kärnveden. Det är framförallt de stabila rötterna och stambasen som drabbas. Svampen skapar vitröta där lignin och hemicellulosa försämras. Unga träd motstår smittan medan mognare träd och veteranträd angrips av infektionen, ofta i samband med andra patogener.

Att hitta fjällig tofsskivling på ek eller ask brukar i sig inte vara anledning nog att fälla ett träd. Däremot bör ett sådant träd övervakas och tillståndet undersökas noggrant. Eftersom detta råkade vara en björk var förutsättningarna emellertid sämre för att trädet skulle överleva angreppet. Björkträ har nämligen svårt att stå emot spridningen. Dessutom fann jag en sprängticka, en annan rätt så aggressiv parasit, lite högre upp på stammen. Så sorgligt nog för de som bor här och ville att trädet skulle få stå kvar, var min rekommendation att trädet bör fällas. 

I detta fall skulle den fjällande tofsskivlingen kunna förväxlas med honungssvamp och liknande arter eftersom formen är atypisk. Här krävs en ordentlig undersökning av stjälken och hur den är markerad för korrekt diagnostisering.